Ja, då var kursen för att bli spårinstruktör klar. En fredagskväll och 2 heldagslördagar behövdes för att få lov att hålla kurs. Maria W var vår kursledare i vanlig ordning (gick sökspecialen för henne) och hon är duktig på att lära ut.
Mycket skogsarbete blev det i snö och minusgrader. Vi fick lära oss mycket om hur man får hundar som inte är så spårsuga att bli jätteintresserad av denna bruksgren.Vi var 7 från Bjuvs BK och en från Åstorps BK. Alla hade olika förutsättningar allt från någon som tävlade i elitklass till dom som inte hade en aning om vad spår handlade om, men efter dessa 3 tillfälle lovar jag att alla var jättetaggade att börja spåra.
Något som jag tyckte var intressant var något som heter ID-spår. Det går ut på att 2 spårläggare går ut i samma spår efter varandra. En av dom lägger ett föremål typ, mössa, vante eller liknande med mycket doft i början på spåret. Sen går spårläggarna ut ca:50-100m för att sen vinkla år varsitt håll. En vinklar vänster och en vinklar höger och fortsätter gå några 30-50 meter till och där lägger spårläggaren som la sin mössa i början på spåret ett slut i form av godis eller något som man vet hunden älskar. Målet för hunden är att han skall lukta på den lagda mössan och sen följa spåret och där spårläggarna har vinklat åt varsitt håll skall hunden spåra åt samma håll som spårläggaren som la sin mössa gick. Där i slutet ligger ju belöningen.
Max fick ett sådan spår för första gången och skötte detta perfekt. En rolig övning för en hund som älskar att spåra och kanske mest av allt älskar människor.
-
Leta på hemsidan!
-
Blogg
-
Länkar


